Igår var man hundvakt och jAG FICK CHOKLAD AV HANNELE SEN då blev jag gLAD!! :D 
 Har skrivit och varit lite kreativ och allt det där, och har möjligen börjat på en ny bok! Awesome. Och dessutom har jag fullbordat mitt massbrev till alla bokförlag jag kan hitta, dessutom gjort en kopia av boken med rätt radavstånd och så. SNART ska jag skicka iväg det också.
SNART.

Om någon vill läsa förorden till, ja vad det nu blir, boken eller novellen, så varsågod!


 För min del började det hela med en känsla. För alla andra var den bara ett litet stycke i deras historia, som började för mycket längre sedan.
   Känslan var helt ny, obekant och ovanlig. Det var omöjligt att sätta fingret på vad det var jag kände, men det var någonting annorlunda.
   Det andra som hände var en tanke. En tanke på det paranormala, sådant som inte går att förklara. Allt som vi människor faktiskt inte har någon aning om.
   Det tredje var en dröm. Lika okontrollerad och oförberedd som känslan och tanken, men verkligare. Jag drömde om luften, vattnet, elden och jorden. Alltihop sammanflätat i harmoni och samklang. Det var vackert, alldeles glasklart. Och trots att det inte liknade något annat jag någonsin sett, trots att jag visste lika lite som innan, var jag säker på att det var där jag hörde hemma. Sjungandes och dansandes bland dimman och röken, ihop med elementen, tillsammans med naturen. Jag var en del av harmonin, en del av det oförklarligt vackra, underbara, glasklara.
   Att inte veta var inget jag var rädd för längre. För jag visste att i slutänden skulle jag förstå. Precis vid klippkanten skulle jag känna mina vingar, och veta exakt hur man flyger.
   När jag vaknade den morgonen, när solen väckte mig från den vackra drömmen, förändrades allt. Föralltid.

inte för att nån skulle vilja kopiera, men OM nån får för sig det så är det STRÄNG COPYRIGHT, eller vad man nu skriver.

ciao 

har haft mycket annat för mig än att blogga, igår till exempel köpte vi biljetter till Horse Show, AWESOOOOME :) Idag ska jag rida med Hannele när Anticimex är här, förhoppningsvis får dom bort getingarna... Anywho, just nu är jag på topsecret mission, och om jag talar om det för någon kan hela universum bli helt twisted!! :O :O så jag ska fortsätta med det, so long!

Har finslipat på det jag målade igår så nu är den klar:

   
:)

nu ska jag ut och hjälpa mamma lite i trädgården, det vill säga tjäna lite pengar!

igår jobbade jag och Lisa med att skyffla ogräs i fyra timmar, det var skapligt jobbigt (och varmt) så det tänker jag INTE göra idag, men kratta gräs kan man ju alltid göra.

See ya (: 

Idag var jag tvungen att dra ut alla datorer och internet på grund av risken för åska. Sen åkte allt folk och så sitter jag här, själv.

Nu har pappsen kommit hem och som du kanske listade ut så har jag internet och dator igen.
Men för en halvtimme sen var jag på bristningsgränsen alltså, visst jag har inga problem med att vara själv. Men utan dator, utan internet, utan MUSIK... nej tack! Så jag satt och gjorde ingenting i några timmar. Nu sitter jag faktiskt fortfarande utan nåt att göra, men jag har i alla fall kontakt med civilisationen!

Senare blir det (förhoppningsvis) uteritt med tjejorna vilka jag förresten hade skoj med igår!  Skapligt sömnlöst blev det dock, men kul va det!

När Hannis mamma kom och hämta henne hade hon med vovven och våra katter är inte speciellt.. vana med hundar! Så den ena försvann på ett ögonblick och den andra käka blängsylta och alla rörelser gick i slo-mo, sådär som bara katter kan göra.

Det var ju också lite skooj! 

Nu ska jag typ äta något för det är det enda jag kan komma på att göra.


tata! 

Har suttit och skrivit ett bra tag nu och kände mig inspirerad till att lägga upp en novell för den som vill läsa. Skrev den för tidningen för något år sedan.
FÖRVARNING den handlar om hästar... förstås ;)

   Nova

   ”Tänk på din dotter! Du är min stjärna, Elettra. Mitt ljus, mitt hjärta, mitt liv. Lämna mig inte… Snälla.”

– Matematik är överskattat, konstaterade Emily March och gick ut ur klassrummet. Och vilken idiot hittar på att vi ska ha en lektion sista dagen? Suck, nu är det i alla fall snart sommarlov!
   Hennes bästa vän Holly nickade instämmande.
   – Hoppas att avslutningen är lite mer lyckad det här året, sa hon och fnissade. Minns du när…
 Hon avbröts av tjejernas mentor, Ellen, som ropade på Emily från lärarrummet.
   – Du har ett samtal. Det är din mamma, hon säger att det
är brådskande. Emilys blod frös till is. Nej…
   – Hallå? Ropade hon i luren, andfådd av att ha sprungit
det snabbaste hon kan. Hon grep tag i telefonsladden och
började snurra den nervöst mellan fingrarna så det inte
skulle synas att den darrade.
   – Emily! Suckade hennes mamma i luren. Varför har du
inte mobilen med dig?
   – Jag glömde den, men kom till sak nu. Är det… Elettra?
Hon svalde hårt. Hon kunde höra hennes pappa i bakgrunden mitt uppe i en upprörd konversation med någon kvinna som hon inte kunde känna igen rösten ifrån.
   – Ja… Jag vill inte dra några förhastade slutsatser, men jag tror hon ligger illa till. Tror du att du kan ta dig hem lite tidigare?
   Emily svalde hårt igen och nickade, trots att hon någonstans i bakhuvudet visste att hennes mamma inte kunde se henne.
   – Jag fixar det, fick hon till slut fram. Jag kommer så fort jag kan. Hon la först på luren och sedan sitt bästa leende och började gå mot Ellen. Men sedan ångrade hon sig och bestämde sig för att vara ärlig istället. Så hon vände sina känslor utåt och knackade försiktigt på Ellens axel. Hon hoppade till lite i förskräckelse när hon såg flickans uttryck.
   – Men Emily, vad är det för fel? Har det hänt något? Emily drog ett djupt andetag och höll inne tårarna som brände bakom ögonlocken.
   – Det är min ponny, hon har varit dräktig ett bra tag med ett föl, men här om dagen blev hon sjuk och… Vi vet inte… Hon snyftade till och sträckte lite på sig. Vi vet inte riktigt om hon kommer klara fölningen. Och den är nära.
   Ellen la huvudet lite på sned och handen försiktigt på Emilys axel.
   – Lille stackare, suckade hon. Vill du åka hem lite tidigare gumman? Det är i så fall okej för mig. Det är ju trots allt bara avslutningen kvar. Emily nickade och började gå mot dörren.
   – Och Emily? Hon vände sig om. Glad sommar! Den tjocka kvinnan log mjukt. Emily nickade till svar och försökte förgäves le tillbaka.
När hon kom ut i korridoren började hon springa. Och hon sprang hela vägen hem bara för att få se det värsta hon kunde tänka sig i det ögonblicket.

   En timme senare låg det bara en varelse i den rymliga fölboxen. Där inne satt Daniel och Samantha March tillsammans med familjens veterinär, Mandy Cox och undersökte det nyfödda fölet. Men Emily höll till i boxen bredvid. Hon låg ned bredvid sin ponny och pratade lugnande till henne. Elettra andades långsamt nu och hennes hjärtslag avtog allt eftersom. En tår rullade ner för Emilys kind och hon kramade sin ponny hårt. Hon mindes deras första tävling tillsammans, den gången då de rev hälften av alla hindrena. Men hon hade varit stolt ändå, och sedan dess hade ekipaget klättrat upp hela vägen till toppen. Deras senaste tävling hade gått galant och de vann första pris. Ponnyn var en så stor del av Emilys liv, hon kunde inte lämna henne nu. Visst, det fanns andra hästar på gården, men Elettra var bara hennes och de gjorde allt tillsammans. Ännu en tår droppade ner i ponnyns man.
   – Snälla, Elettra. Lämna mig inte här, snyftade hon. Tänk på allt roligt vi gjort. Vi har precis lärt oss att hoppa i terräng, vi skulle bli ett perfekt fälttävlansekipage. Tänk på din dotter! Du är min stjärna, Elettra. Mitt ljus, mitt hjärta, mitt liv. Lämna mig inte… Snälla. Hästen lyfte försiktigt på ett av ögonlocken och gav Emily en blick som sa allt. Det är slut. Det tunga huvudet föll till marken igen och Elettra tog sitt sista andetag.
   – Jag älskar dig…

– Fölet måste ju ha en mamma! Utbrast Samantha förskräckt och torkade sedan en tår som tagit sig ner för hennes kind. Emily förstod att hon tänkte att de måste hjälpa fölet i första hand. Det fanns inget mer att göra för Elettra, praktiskt först, känslor sedan. Veterinären nickade fundersamt. Emily stod tyst och betraktade det som hände i fölboxen. En stor, mörk dimma hade lagt sig över hennes tillvaro. Elettra var borta. Ingen mer Elettra. Elettra…
   – Vad sägs om att vi provar med Shika? Sa Emilys pappa. Hon har ju haft föl, hon vet vad som ska göras och om vi skyndar oss så kanske inte fölet märker alls att det inte är hennes mamma. Mandy nickade igen.
   – Det är värt ett försök.
   Emilys pappa småsprang iväg i riktning mot hagen med Shikas grimma i handen. Samantha, Mandy och Emily stod tysta kvar. Emily betraktade den lilla varelsen för första gången. Stofölet var mörkt brun och hade en stor vit stjärn i pannan, till skillnad från hennes mamma som hade en smal strimbläs. Samantha och Mandy rusade plötsligt iväg och lämnade Emily och fölet ensamma. Flickan sträckte försiktigt fram handen så att stoet kunde lukta på henne. Den varma luften som kom ur fölets näsborrar var varm och behaglig och Emily började långsamt klappa hennes hals. Plötsligt krängde fölet till och hon ryckte förskräckt bort handen. Men så började stoet sakta men säkert resa sig upp på sina långa darriga ben. Emily skrattade till när fölet föll pladask ned i den mjuka halmen igen efter ett stort antal försök med att stå upp. Men till sist gick det, och just när fölet stod upp för första gången klampade Shika in i stallet. Fölet tog några stapplade steg framåt och föll sedan igen, men nu hade hon lärt sig och tog sig snabbt upp igen. Nyfiket snusade hon försiktigt på Shikas mule och puttade sedan lekfullt till hennes hals. Emily visste att de två stona skulle trivas tillsammans och bestämde sig för att döpa fölet. Samma sekund kände hon att hon hade förlorat något hon aldrig skulle kunna få tillbaka, men fått tillbaka något stort nog att fylla tomrummet med.
   – Nova, sa hon och gav fölet en puss. Den nya stjärnan.

Yeeah, nu far jag väl till stallet snart för sen kommer lisis och senare hannis och vi ska hitta på nåt :)

hasta luego! 

Jaa igår red jag ut själv första gången    
Gick superbra, kort ridtur blev det, men det var awesome :D

Var barnvakt också i ett par timmar, var i stallet med Vickan. Hon red ut till vägen och tillbaka och jag ledde. Tror ni inte att hästkräket BITER MIG!!?? Min stackars tumme är inte glad just nu :(

Anywho, hoppas det blir nåt med tjejorna idag, annars blir det väl att skriva och göra klart i stallet :) Före och efter bilder kommer definitivt upp när det är klart :D  

Ligger ett tolvpack Coca Cola på köksön, tydligen fick pappa det gratis när han tankade... Niiiice.

Har fotat lite fyi, tänkte lägga upp några om datorn tillåter!

         
Och ja, dom är redigerade men endast i Windows Photogallery (:

Hah, min katt ligger och gör söta små ljud när han sover  :')


Well, that's all for today, man vet aldrig när nästa inlägg blir men JAG håller mina bitna och infekterade tummar för att det blir snart!

Todeloo! 

Jag och Hannis var just och badade, hög mysfaktor på det! Det var dock skapligt kallt, men skönt att svalka av sig lite! 

Måste äta kom jag på. Får göra ett till inlägg sen för annars kommer datorn dö -.- 

Idag har jag och mor min varit i stallet sedan 11. Vi har skrubbat, tvättat, spolat, skrapat och målat, men ännu är det inte färdigt! Syftet är att frächa upp "vår" stalldel och det skulle egentligen varit färdigt igår när boxgrannen ankom. Meeen dom fick stå ute istället. Förhoppningsvis hinner jag fixa lite imorgon.

På tisdag är det KRYSSNING!!
  Haha, den här gjorde jag för typ tre år sen, det är alltså samma båt. 
Vi åker med pappas familj och Hannis, och systeryster ska också ha med en vän.
DET SKA BLI AWESOME men Hannis och jag måste åka tåg upp till sthlm -.-

Inte så mycket mer finns det att skriva, det finns däremot mycket mer att göra förutom att blogga, så jag tänker hitta på nåt nu!!

Maybe later, adios!