Man kan ju förstå varför knappt nån vill läsa den här bloggen... 

Så idag tänker jag skriva ett låångt och JÄTTEintressant inlägg! Om... nånting!

Klockan halv tolv ska jag iaf till stallet och rida med Hannis :) Efter det åker jag hem till henne och så ska vi HAVE AN AWESOME TIME!! 

Systeryster är i huvudstaden och spelar drogad supermodell i en film, break a leg!

Jaaaaaaa........
På nåt sätt kommer jag inte på nåt att skriva när jag väl tar mig tid att blogga... Frågan är också vad folk VILL läsa. Jag skulle ju kunna skriva enbart om toton, eller målningen, eller boken eller tidningen...  Jag kan ta en sak i taget!


Top Flight 
Topsy, som han kallas, är min 21 åriga ponny. Han är en maxad C och brun till färgen. Den 3:e juni hade jag haft honom i exakt 2 år! 
Den hästen är  min bästa vän. Det må låta lite cheezy, men det är sanningen! Vissa dagar kan jag bara sitta i hans box och prata med honom. Som den perfekta lyssnaren han är tuggar han bara stillsamt på sitt hö och jag kan berätta vad som helst. Låta tårarna droppa ned i hans man och sticka in näsan i hans päls, att ha möjlighet till det är något som aldrig kan ersättas. Att när som helst kunna sticka dit och rida vart och hur jag vill, underbart! Den ponnyn har lärt mig så mycket. Jag älskar honom, och vill aldrig förlora honom <3
En dag i vintras hade det hänt något knasigt med täcket ute i hagen, han kunde knappt gå. När vi sen tog av det trodde han att han fortfarande inte kunde gå, så han såg ut att halta fram, extremt mycket. I det ögonblicket, när jag var helt säker på att det här var slutet, brast någonting. Det gick inte att hindra tårarna, i chock och förtvivlan skakade hela jag, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Han började gå normalt igen efter några steg, men jag fortsatte gråta i säkert en halvtimme efter det. Det var nästan som en nära-döden upplevelse. Ibland när jag blir arg på honom eller inte har lust att åka till honom, tänker jag på det där ögonblicket. Hur mycket det känts som jag förlorat, när han snart var borta. Jag inser då hur mycket han betyder, och att jag borde ta vara på den tiden jag har kvar med honom.

Min bästis <3
   

Speciellt mycket finns det inte att skriva om min lilla låda med penslar och färger. Mer än att det är som terapi för mig. Jag kan sitta i timmar, utan att ha någon som helst koll på tid och rum, och bara måla. Att få sitta i min helt egna bubbla och skapa, det är något av det bästa som finns. Jag är så glad att jag upptäckte denna källa till inspiration och energi, den har givit mig många timmar av frid.

 

Jag har skrivit en bok!
Det är en hästbok på 120 sidor, upptryckt och färdig för försäljning!


Nu måste jag avbryta och packa till Hannele för jag måste åka om 20 minuter!
Får skriva resten imorgon eller ikväll!

Ciao! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

My Chemical Romance – Teenagers     Me gusta!Ja nu vare ett tag sen! Bloggen har inte riktigt legat högt på prioriteringslistan de här veckorna, men så fick jag någon knäpp i huvudet och tänkte att JA! Varför inte fixa en ny ful header...

  Helt seriöst - lyssna på den där. Jag skojar inte. Gör det. Nu.(så länge du inte har dåliga högtalare/lurar. då förbjuder jag dig.)    Bara så alla vet bryr jag mig inte om att jag lyssnar på gammal musik. Varför skulle man göra det liksom...

  Tänkte bara upplysa om att denna finfina header är tillfällig. Bara för att.. Jag vet inte. Tröttnade på den andra så ska göra en ny, och tills dess får ni stå ut med den här!  ...

  Hade nyss min svenska redovisning. Det gick... Ja. Bra? Jag skämde ut mig ganska rejält. Liksom, big time. Like alot. Fast det var bara fem pers från klassen som var där så det var väl inte så hemskt. De tyckte inte att jag skämde ut mig, men jag...

Har uppdaterat min spellista lite grann, så sjukt bra musik det finns. Dock fick jag ett litet raseriutbrott när jag märkte att Red hot chilli peppers inte har några låtar på Spotify, och inte Metallica heller. Vad är det för dumheter? Liksom, jag fö...