At the moment lever jag upp till mitt kön och gör tre saker samtidigt - skriksjunger till Coldplay, redigerar bilder och undrar vad som händer i Näshulta eftersom det har åkt förbi sju brandbilar, ambulanser och polisbilar med blåljusen på bara under den senaste minuten. 

Mamma försökte hjälpa mig med lite röstövningar så att jag faktiskt ska kunna prata i fyra minuter på torsdag under det muntliga nationella provet i svenska. Jag kände mig lite sådär lagom dum där jag stod och skrek MINNAMÅNNAMINNAMÅNNAMINNAMÅNNAMINNAMÅNNA med min darriga röst som inte fungerar som den ska, så till slut sa hon bara åt mig att sätta mig och sjunga tills jag blev hes. Mission accomplished.

Idag har jag haft lite skoj med kameran, som ni kanske ser på den nya fantastiska headern (Just den har ju förstås Lisa fotat. Eftersom hon var i stallet och det är en bild på mig. Alltså kan inte jag ha tagit den. Duuh.), så jag tänkte dela med mig av lite av mästerverken. 

 
                   
Topsy är för sjutton mitt allt. Idag bugade han för första gången. Då växte hjärtat med ungefär 200%! Det är i princip honom jag ska snacka om på torsdag, så jag har skrivit ned en massa fint om honom idag som jag ska säga då. Det blir nog trevligt. Om jag inte gör bort mig genom att börja böla eller nåt. Hur som helst ska jag berätta att jag älskar honom. Liksom jättemycket. För det gör jag.

              
           
Den här katten är nästan omöjlig att fota. Jag har ungefär trehundra bilder på henne från idag och de här är i princip de enda presentabla jag kunde hitta. Det som är mest frustrerande är att hon är så sjujäkla söt, så man måste bara fota henne. Trots att hon är som rinnande vatten och kan vara på två ställen samtidigt. 
             
              
För er som inte vet så heter hon Busan. Och hon är ungefär ett år gammal. Hon har en bror, Bamse, som jag inte fick något foto på idag, som hon bor med i stallet och uppe i lägenheten ovanför stallet. Hon är livrädd för allt och alla men är samtidigt supersocial och supergosig. Hon älskar att leka med halmstrån. Men framför allt - hon är sjukt, sjukt, sjukt galet söt.
                
                  
Det måste ni faktiskt hålla med om.
                    

Det här är Gibson, eller Bibson, eller Bibsebub, eller Bibs. You get the picture. Han är min katt. Min älskling. Han är sex år (tror jag..?) och har nästan hela livet latat sig i vårt hus. Han är också livrädd för allt som rör på sig och han har ingen aning om hur man dödar någonting. Han äter endast torrfoder och smör från matte eller mattemammas hand och han har precis lika svag röst som sin matte. Dessutom är han supersöt. Förmodligen sötare än Busan. Jag har lite svårt att bestämma mig. 


Imorgon är det stalltjänst så väckarklockan ställs på 07.00, no excuses. Tror jag är ganska ensam om att vara sexton år och frivilligt gå upp med tuppen nästan varje söndag. Känner mig stolt!

Anywaay, jag måste alltså ligga med min säng snarast. Så I guess I'll catch you on the flip side.

 I'm out.