Jag var rädd att en sådan här dag som idag skulle komma någon dag, idag. 

Typ en dag då man vaknar en kvart innan bussen går och knappt hinner äta och inte vet vad man har satt på sig när man springer iväg som en dåre. Och när man bara hinner dra en borste igenom håret så det ser ut som min katt har stylat det.

Och typ när man är allmänt trött och uttråkad och smått deppig.

Men det blir lite bättre när man träffar en fin vän på bussen! Då blir man lite gladare.





Sen lite senare träffar man lite flera vänner och då blir genast allt ännu bättre.

Men så kommer historieläraren in och ber oss välja mellan att skriva prov eller titta på världshistoriens sämsta film. Då blir det plötsligt deppigt igen för filmen är verkligen riktigt, riktigt dålig.

Så sätter man sig och bloggar lite grann, bara för att det inte blir roligare än så.


Just nu står samhällsläraren och pratar om något jag inte har någon aning om. Så Elin och jag flyr till korridoren istället, så vi får göra uppgifterna utan hans tjatter.

Fast uppgifterna kan vänta några minuter till.

Det kan inte bloggen.

...

Efter skoleländet ska Elinpelin och jag transportera oss till my crib, där vi ska påbörja redigeringen av våran lilla film. Det ska åtminstone bli roligt!

Tills dess får jag väl hålla ut. Suck.

Min helg var trevlig, i fredags färdades jag och Finis till Elin i metropolen Strängnäs för att fira födelsedagsbarnet. Vi åt tacoos, spelade speel och kollade fiilm. Och åt MASSOR med chips och dipp. Omnomnom!  
Sen gick vi skilda vägar på lördagmorgonen, jag åkte hem och sen till stallet och sen hem igen och sen till Julita, där jag ägde ut Willmurr och hans brur på något skjutspel på Xbox. Jag ägde. Jag lovar.
Sen vare stalltjänst på söndagen, vilket var mysigt som vanligt. Jag vet allvarligt inte vad jag skulle ta mig till utan hästen. Jag skulle nog vara deppig hela tiden och inte ha någon kondition överhuvud taget. Det skulle vara en extremt tragisk tragedi.

Nu är det dags för sweedish, catch you on the flip side.